En gammal man delade med sig av sin uppväxt och berättade om ett kallt, mörkt och ödsligt men mycket vackert landskap som redan 1435 fick namnet Norrland. Här lämnar man inget åt ödet, var man och kvinna har sin plats. Man har mer insikt än så att man vet att vi alla kommer gå samma slut till mötes. Döden, den eviga tystnaden har förkortat lidandet för många. Historien skvallrar om ett hårt arbetande folk som väljer att bita ihop när kylan biter och svältande magar skriker än att klaga. Ensamheten är ett val, skogarna en resurs och mörkret en trygghet. Norrland ligger framför våra fötter, framtiden vilar nu i våra händer. Norrland, du älskade Norrland.